Safari bland apor och lejon

I Afrika ska man ju naturligtvis beblanda sig med de vilda djuren och att se "the big five" är ett måste, säger många. Eder Tillgivne och hans väna hustru har dock en lite mer återhållen inställning till detta och nöjer sig gärna med att bese dessa magnifika djur med ett stadigt stängsel mellan paret och djuren. Barnbarnen, som på sommaren brukar betitla sin morfar "badkruka", har säkert också en lämplig etikett för vårt sätt att betrakta vilda djur. Vi får väl höra vad kommentarerna blir vid bildvisningen från resan efter hemkomsten. Att försöka dölja förhållandet är lönlöst för på alla foton framgår tydligt att det mellan fotografen och motivet finns ett stängsel. Så det är bara att bita ihop och invänta tilltalet. Vi är i alla fall mycket nöjda med förhållandet.

Vid besöket i "Monkey Town", där man tar hand om apor från olika miljöer, fick vi lära oss att det är skillnad på apor och apor. Apor med svans är "monkeys" medan apor utan svans är "apes". Men hur göra som svensk med svenskan, där vi bara har ett ord för både såväl svanspåhängda som svanslösa apor nämligen "apor", när man ska beskriva skillnaden?
Eder Tillgivne föreslår att vi behåller begränsningen i vårt svenska språk och inte krånglar till det med ett nytt ord eftersom vi inte så ofta har anledning att tala om apor i Sverige bortsett från när vi av någon anledning ska beskriva våra lokala politiker (och även ibland vid beskrivningen av våra folkvalda i riksdagen) och då spelar det ju inte så stor roll det här med svansen.
En av aporna (med svans) kom från ett alkoholisthem där husse och apan delade på ett helrör per dag. Det var grogg på brännvin och Coca Cola som gällde. Husse dog efter några år till följd av sin konsumtion medan apan fortsatte att supa på egen hand. När djurparken fick hand om honom så var han ordentligt nedgången och man fick trappa ned alkoholen under lång tid och nu har han varit vit i sjutton år men det räcker med att han får se en Coca Colaburk så dyker hans gamla begär upp igen och han blir alldeles vild.
Luc (en apa också han med svans) följde som han plägar med gruppen på vår guidade tur. Besökaren går i en bur och aporna (de flesta med svans) kutar omkring runt omkring och ovanför - ett kul arrangemang.

Luc och några av hans kompisar gick på nätet över besöksgruppen och vi blev varnade för att de ibland har en tävling, som går ut på att pinka på någon besökare som utmärkte sig på något sätt. En man ur gruppen före oss fångade apornas intresse för han hade en fantastiskt välpolerad flint, som glänste vackert i solljuset och mycket riktigt. Luc tog hem segern denna gång med en perfekt riktad stråle som omslöt flinten med en ljummen dusch. Grattis Luc till segern.

Under vår vandring var det dags för mat och när det var serverat tog apan högst i rang först de godbitar han tyckte bäst om och så fick övriga i tur och ordning efter rang hämta sitt (precis som i det mänskliga samhället). Apan längst ned i hierarkin fick nöja sig med lite kålrötter då bananer, fikon, melon m.m. godis tog slut strax ovanför honom i hierarkien. Taskigt grabben nu gäller det att du jobbar upp dig på skalan!

Nästa dag fortsatte vår safari till lejonparken. Också den parken hade som uppgift att ta hand om misshandlade djur.
Här återberättas några lejonöden som ledde individen till denna lejonpark. Något alkoholiserat lejon kunde vi inte urskilja men annars hade de varit utsatta för allt elände på jorden som ett lejon skulle kunna hamna i. Flera hade varit keldjur som små men i takt med att de växte växte också problemen. Två kom från Libanon, där det är tillåtet att ha lejon som husdjur!! Den ene blev utestängd på en balkong på fjortonde våningen när han blev för stor och där fortsatten han att växa tills han så småningom räddades av den här lejonparken. Den andre, också från Libanon, hölls fången i en betongbunker och när han befriades och fördes till lejonparken vågade han först inte gå på gräset i sitt hägn för han hade aldrig sett gräs. När träden vajade i vinden blev han livrädd för han hade aldrig heller sett ett träd förr i sitt liv.
Andra lejon kom från cirkusar och från hunting farms där man föder upp lejon för att sedan låta Jan Guillou och sådana rika storviltjägare köpa en licens och skjuta ett inhägnat lejon och sedan åka hem med huvudet på en platta att sätta på väggen. En skamlig form för jakt men helt laglig i Sydafrika. Där tappade landet en poäng!
Vad som än var anledningen till att djuren hamnat här så mådde alla nu alldeles utmärkt. De fick regelbundet mat på exakta tider (var tredje dag för att inte bli övergödda) och mår finfint och det får de fortsätta med tills de hamnar i lejonhimlen.

Maten består uteslutande av kyckling och en stor hanne får sex kycklingar medan en hona får nöja sig med fem, som de klämmer i sig med fjädrar, huvud, ben och allt.
På dagarna ligger lejonen mest och sover i skuggan men en timme före maten piggnar de till och börjar vandra fram och tillbaka och ju närmare matvagnen ska komma desto med börjar de morra otåligt.
"Det magen har det har den" är lejonens motto och klämmer i sig hela ransonen på en gång och sedan blir de så trötta, så trötta och somnar bums.

Parken har också begåvats med några tigrar som kommer från ett nedlagt zoo. I och med att parken tog emot dessa tigrar så fick de behålla livet.

Eder Tillgivne och hans väna hustru har enats om att det vi nu upplevt är en alldeles lagom safari för det gamla paret. Mer vilt än så här har vi inte behov av. Vi är också fyllda av beundran för de människor som ägnar sina liv åt att, under knappa ekonomiska villkor, rädda apor och kattdjur på detta sätt.
För att glädja den ärade läsare ytterligare så vill vi till sist visa kanske det vackraste träd som finns när det står i full blom. De japanska körsbärsträden får ursäkta men ett jakarandaträd i full blom är lika vackert.

Hälsar
Eder Tillgivne