En katt bland hermelinerna

Nästa utflykt ledde till den lilla pittoreska staden Stellenbosch, hjärtat i ett av världens finaste vindistrikt eller som innevånarna själva beskriver staden "the Wine and Gourmet Capital of South Africa". Ingen överdrift i den beskrivningen inte.
Staden har kvar mycket av sin karaktär från 1600-talet då den grundades och är mycket vacker.
Efter att den Väna, som ju har svart bälte i shopping (beskrivet tidigare i diverse bloggar), med en hjärnkirurgs noggrannhet dissekerat stadens alla små affärer och efter att vi intagit lunch var det dags för nästa vingårdsbesök. Denna gång stod vingården TOKARA öster om Stellenbosch på besökslistan varmt rekommenderad av våra vänner.
Från Stellenbosch bär det uppför, uppför och lite till uppför och strax står skylten där. Med skrikande däck styr Eder Tillgivne in på vingården och upp mot huvudbyggnaden. Vi är inte ensamma där utan möts av ett flertal ståtliga, helt svartklädda herrar som tittar konstigt på oss. Svart kostym, svart skjorta, svart slips ja allt i svartaste svart UTOM en liten, liten silvrig sak på slipsen.
Den svarta utstyrseln förde tankarna till tiden i Japan och till Yamaguchigumi, den lokala gangsterorganisationen - som kunde kännas igen på en liknande klädsel - men vad gör de i så fall här?!
Nåväl, Eder Tillgivne ha ju umgåtts med Yamaguchigumi tidigare så det ska väl gå en gång till MEN när vi kommer närmare ser vi att den lilla silvriga saken på slipsarna är en Mercedestjärna och den svarta utstyrseln är alltså någon sorts uniform för arrangörerna för ett Mercedesjippo. Skönt!
Vår lilla hyrbil (Honda Jazz) rullar dock morskt vidare till parkeringen och där ser vi en lucka längst fram. Den tar vi jublade den Väna och Eder Tillgivne styrde därefter men då vart det fart på de svartklädda, som kom springande. Vi stannade naturligtvis för att motta välkomsthälsningarna men hade nog feltolkat det hela för man bad oss vänligt men bestämt att parkera någon annan stans och då såg vi vad som höll på att hända. Bilarna, där vi försökte tränga oss in, var alla vita och svarta Mercedes S-klasse och arrangörerna ville ha en obruten linje av bara S-klasse mot en horisont av vingårdens allra vackraste utsikt.
Eftersom vi kunde förstå att en liten blå Honda Jazz inte skulle uppskattas bland de skinande blanka vita och svarta S-klasse så accepterade vi förslaget om att parkera någon annan stans och lämnade vingården för denna gång. 
Tänk vad vi får vara med om.

Hälsar
Eder Tillgivne