Kapstaden 2

Efter två dagars syndafall över Eder Tillgivne och hans väna hustru och någon miljon andra här i Cape West har nu regnet upphört och t.o.m. har solen kikat fram lite blygt bakom fortfarande delvis blytunga moln. När det regnade som värst gick vattnet halvvägs upp till knäna på de människor som vi betraktade från vårt torra och ombonade hus. Tanken på att åka en sväng med vår lilla hyrbil den dagen skrotades omedelbart. Med tanke på att hela landskapet bestod av en enda vattenspegel hade en tripp med vår lilla hyrbil säkert sett ut som en optimistjolle på ett stort hav. Vi klarade oss rätt bra ändå till skillnad från några från ett sjukhus i närheten som fick evakueras undan vattenmassorna. En campingplats lär också ha dränkts i vatten. Nu har vattnet runnit undan och planerna på fortsatt turistande tagit fart igen. Men, innan dess har vi lite kvar att förtälja från vårt besök i Kapstaden.

Vi lämnade alltså våra bloggläsande vänner högst uppe på Taffelberget i strålande väder med en magnifik utsikt över Kapstaden m.o. och, tro det eller ej, ingen vind alls där uppe. En fullständigt perfekt dag för besöket. Att vi fått köa ett par timmar under stekhet sol för att få komma upp med linbanan bestämdes (av den Väna) vara ett acceptabelt umbärande. (Eder Tillgivne är lite mer grinig på den punkten men vad spelar det för roll i samanhanget.) Upplevelsen från toppen kompenserade väl våra umbäranden.

 

Som sagt utsikten var enastående fast på lite längre håll fanns lite dis i vägen. På bilden kan Robben Island skönjas (där Mandela satt fängslad) och den här skymten av Mandelas fängelseö skulle bli det närmaste vi skulle komma denna sevärdhet. Våra vänner här nere har, på vår förfrågan om värdet av ett besök där, förklarat att Mandelas fängelse numera är så nära en turisfälla man kan komma och detta besked i kombination med den Vänas fallenhet för sjösjuka gjorde att denna skymt blir den enda upplevelsen av fängelseön för vår del - åtminstone för denna gång.

Lion's head - nu nedanför oss - är ett magnifikt ögonmärke.

Efter en odramatisk nedfärd fortsatte turistandet till fots och vi passerade en annan bemärkt plats, nämligen trappan där Mandela höll sitt första (och kanske det mest berömda) tal efter frigivningen till en åhörarskara av gigantiska mått. Det stor torget framför var knökfullt med folk berättades det oss.

Nu var det gamla paret trötta efter en intensiv dag, som vi avslutade med en genuin afrikansk middag på en liten enkel krog. Nu skulle här utan förutfattade meningar ätas riktigt afrikansk mat kosta vad det kosta ville (inte i pengar utan i form av risktagande för magknip, allergiska reaktioner eller rent av förgiftningar). Den Väna valde som förrätt en korvliknande historia med okänt innehåll (eller rättare sagt vi förstod aldrig vad den innehöll då restaurantägaren förklarade det). Till huvudrätt valde den Väna hustrun en halv långkokt antilop. Eder Tillgivne var lite mer aggressiv i matvalet och började med stuvade kycklingmagar (tuggmotstånd utlovades av kyparen och det infann sig) och till huvudrätt oxsvansstuvning.

En halv antilop var kanske en viss överdrift men stort var det som serverades.

Oxsvansen var som tur var befriad från tofsen och smakade utsökt.

Den vänliga kyparen, som med liv och lust deltog i våra experiment, frågade innan maten bars in, om vi också vill äta maten på afrikanskt vis. Visst, naturligtvis svarade vi och så försvann våra bestick snabbt som en avlöning. In kom i stället ett litet handfat och en kanna såpvatten, som vi skulle tvätta våra handsingar i och sedan var det bara att börja äta med fingrarna. En upplevelse av det lite mer kladdiga slaget. (Efter halva måltiden bad vi slokörat att få tillbaka besticken.)
Att detta var genuint och verkligt fick vi se när vi så småningom lyfte blicken och betraktade de övriga gästerna i salen (alla svarta afrikaner). Alla åt med händerna fast de var inte på långa vägar så kladdiga som vi lyckats bli.
Vi blev, efter denna måltid, väldigt mätta och maten stannade lugnt och fint kvar i kroppen under normal tid och har nu, några dagar senare, lyckligt lämnat våra kroppar utan märkbara konsekvenser och vi är en upplevelse rikare.

Hälsar
Eder Tillgivne