Dag 2 - fortsättning

Aldrig har väl asfalt känts så attraktivt och tilltalande för att inte säga njutbart som efter milen på de vägliknande stigar som vi nu kört på i två dagar. Det skulle bli härligt att få sträcka ut alla hästkrafterna på densamma. Till höger eller vänster när vi kom ut på vägen, var frågan. Skulle vi styra till höger tillbaka till den lilla staden MONTAGU, som såg så trevlig ut när vi passerade på hitvägen, eller skulle vi styra till vänster mot BARRYDALE och SWELLENDAM och så småningom N2.
Det blev som vanligt en mix. Först till höger för ett besök i MONTAGU och sedan en annan väg till SWELLENDAM. Vi tänkte oss att det hinner vi med innan vi styr hemåt på N2 och innan det blir mörkt för då ska man inte vara ute på vägarna har vi fått lära oss. Men så blev det naturligtvis inte. Eller så blev det fast ändå inte som planerat.

Till MONTAGU kom vi förvisso och där befanns den lilla staden vara än mer pittoresk och trevlig än vi hade uppfattat den när vi passerade tidigare.
Mitt i staden finns några berömda träd, närmare bestämt tre stycken, som har blivit intagna av stora fåglar, som egentligen inte alls ska finnas i träd och inte heller bygga bo som de gör här. Bona ligger kant i kant och det är fullt med ungar på varenda gren och föräldrarna har fullt sjå att mata dessa hungriga små hela tiden.
Träden är så märkliga att bl.a. Nelson Mandela besökt fåglarna i den lilla parken i staden och nu har även Eder Tillgivne och hans Väna hustru sällat sig till kretsen av celebriteter som besökt, betittat och beundrat naturens nyck mitt i staden.

Så kom vi på att imorgon kommer Martha, som är städerskan som villaägaren engagerat för att städa åt oss, och då ska man helst inte vara hemma. Alltså kan vi stanna borta en natt till och komma hem när Martha är klar. Vilken briljant idé! Vi stannar i den lilla staden.

När vi så började titta med andra ögon så såg vi att det fanns mängder med små pensionat överallt och nu gällde det att välja det bästa. Självklart fanns det fina hotell också, bl.a. ett vid några heta källor i stadens utkant men dessa hade vi redan spolat från början. Heta källor har vi badat färdigt i under vår tid i Japan. Nej, litet och mysigt skulle det vara.

Valet föll till sist på Connie's Cottages för det både lät och såg ut att infria de myskrav, som vi ställt, och det gjorde det verkligen. Bakom fasaden fanns också en otroligt vacker trädgård med allt i full blom.
En riktig fullpoängare - eller vad tyx?

 

 

och utskiten var det väl inget fel på heller? Jakarandaträden står i full blom överallt och de är nog det vackraste man kan se. De japanska körsbärsträden får ursäkta.



 

 

Connie visade sig vara en ungdomlig dam på 80 år, gift med Harold 90. Båda i god form som verkligen välkomnade oss helhjärtat.

Harold hade just fått första exemplaret av sin första bok, som var en biografi över ett väldigt spännande liv. Han var mäkta stolt över sitt verk och lät oss läsa lite av vad han skrivit. Han rekommenderade särskilt sidan 201 och framåt för där stod att läsa hur han och Connie funnit varandra. Båda hade äktenskap bakom sig. Connie två där båda makarna dött och Harold ett.

De träffades när Connie var knappt 70 och Harold knappt 80 och snart friade Harold och så snart han fått ett ja skulle vigseln ske. Han ringde omedelbart efter jaet till prästen och frågade om han kunde komma direkt men det gick inte för han hade annat för sig men efter lunch skulle det kunna gå för sig och så bestämdes varpå paret rusade iväg och köpte ringar och så kom prästen på utsatt tid och så var det klart. Sedan dess har de levt lyckliga på den plats där vi nu träffade dem.

Vilken härlig historia och tänk att få den berättad på detta vis.

 

Hälsar

Eder Tillgivne