Varför börja dag tre?

som jag gjorde i förra bloggen.
Bra fråga och det kan endast förklaras med en lätt förvirring och frustration över att inte hitta något internet i början av resan. Några öppna WiFi finns inte att uppbringa så man måste använda telefonen som router. Nu skulle man behöva nåt tolvårigt barnbarn här som kunde hjälpa oss. Men, eftersom inget barnbarn fanns tillgängligt så var det bara att kasta sig ut i det okända och försöka och döm om vår förvåning när vi till sist lyckades tränga in i cybervärlden via telefonen. Bloggen om granndamerna, soporna och smygandet efter mörkrets inbrott hade jag skrivit och lagt på vänt för att skicka när/om jag skulle hitta något internet och så rullade den alltså iväg ut i oändligheten när vi lyckades.
Resan började som planerat i god ordning. Eftersom Stockholm inte är att leka med vad gäller trafiken i rusningstid, särskilt en måndag morgon, prövade vi ett nytt sätt att resa till flygplatsen nämligen via pendeltåg och Upptåget och det funkade perfekt. Det händer faktiskt då och då att lokaltrafiken i Stockholm fungerar utan störningar och just denna dag var en sådan välsignad dag. Dagen kunde inte börja bättre.
Flyget till Frankfurt var i tid och vi hittade rätt lokaltåg och kom fram i tid för att hämta husbilen. Allt väl så långt således. Nästa anhalt var en grannstad där vi skulle hämta de förhyrda cyklarna och även detta gick som smort.
Enligt planerna nu skulle vi direkt störta iväg de drygt 20 milen till Alsace men vi bestämde oss för att stanna i cykelstaden och plocka in våra grejor i förvaringsutrymmena i bilen samt fylla på förråden med lite ät- och drickbart.
Klokt beslut skulle det visa sig.
Nu undrar naturligtvis den ärade läsaren hur det gick med utbildningen i husbilshanteringen på tyska. Jo, det fixade sig finfint, trodde vi. Vi fick nämligen se en video på engelska kompletterad med lite tysk/engelsk genomgång av bilen.
Att vi inte förstått allt visade sig snart för på natten höll vi på att frysa rumporna av oss för värmen funkade inte i bilen.
Lite lätt sura återvände vi på morgonen till uthyraren för att klaga men då visade det sig att Eder Tillgivne slagit på sommarvarianten av värmeanläggningen nämligen då bara varmvattnet blir varmt och kupe'n förblir sval och skön - på sommaren alltså. Nu var det lite väl svalt.
Det skulle senare visa sig att detta inte var det enda som vi inte fattat av utbildningen, vilket vi kanske berättar om senare.
Nu befinner vi oss i en liten välmående by i Champagne, där det inte finns varken bagare eller slaktare (och då är det en väldigt liten by) men ett tjugutal ställen där man kan avsmaka och köpa champagne. Snacka om en by som förstår att prioritera (fast nog vore det gott med lite färskt bröd på morgonen).
Hälsar
Eder Tillgivne