Centralmassivet

Det blev inga fler små söta städer i Gascogne för den Väna lät sig förvånansvärt enkelt övertalas att det var tid att dra vidare.
Resan gick nu upp på Centralmassivet, ett jättelikt bergsområde med väldigt höga berg och väldigt djupa dalar. Tack vare att fransmännen varit duktiga och byggt motorvägar genom massivet med jättelika broar över djupa dalar kunde vi passera bekvämt. Utan dessa motorvägar skulle det ta dagar att på serpentinvägar göra detsamma.
I St Laure, någonstans mitt på massivet övernattade vi på en snigelfarm!! Tänk vad man får vara med om! Uppfödaren höll dem dock under uppsikt så vi slapp dem inpå oss. Uppfödarens mor (80) däremot höll på att knäcka oss. Hon var så rysligt pratsjuk och drog på för fullt på sin centralmassivdialekt så vi hade fullt sjå att hänga med. Vår franska har flutit upp till ytan rätt bra nu, efter drygt två veckor i landet, men till nivån att surra med pratsjuka damer (80) på centralmassivdialekt, ja, till dit har vi en bit kvar. Hon uppfattade oss dock säkert som artiga och trevliga, när hon släpades bort av sin dotter, för vi försökte verkligen kommunicera med henne. Solen gick ned bakom massivets högsta berg, Mont Domes, och det var mäktigt.
Nästa dag skulle vi passera resten av Centralmassivet med mål att landa i Beaujolais och här sitter vi nu på en vingård i Cogny alldeles på gränsen mellan Beaujolais och Beaujolais-Villages. Trevliga människor även här med en lite lättare dialekt. Vi har just varit och provsmakat deras produkter och köpt oss en flaska som vi strax ska avnjuta till vår middag.
Nu fick bilens värmare tuppjuck och började spruta varmluft trots att den är avstängd. Tänk vad vi får vara med om.
Hälsar
Eder Tillgivne