Den ärade läsaren tror förmodligen att Eder Tillgivne slutat att blogga men så är det inte även om det nu var länge sedan det kom ett inlägg. Vi ber om ursäkt för detta men anledningen är helt enkelt att livet här i vårt vinterviste går sin gilla gång utan att egentligen något alls händer trots politisk kaos i huvudstaden och trots att risbönderna inte får betalt för sin skörd. Det är synd om dessa människor som lever i hög grad ur hand i mun och saknar alla former av reserver. Snart ska nästa säsongs risplantor i jorden och då har man inga pengar att köpa dem för.
Som sagt här händer ingenting som drabbar oss och som är värt att besvära våra ärade läsare med.
I Thailand dör fler människor av nedfallande kokosnötter än av ormbett. Ett faktum som vi tagit till oss som bor i en trakt rik på kräldjur.
Under en av våra dagliga moppeturer genom byn och dess närmaste omgivning kom en nöt neddundrande bara någon decimeter från den Vänas huvud. Nöten slog i gatan med en rejäl smäll och vi blev riktigt skrämda och började famla efter våra hjälmar som dumt nog är placerade under sätet. Det närmar sig skördetid för nötterna nu och då dimper fler nötter än vanligt ned från träden som lutar sig över vägarna likt alléer så vi får hoppas att inte myrorna byggt bo i våra hjälmar för de borde finnas någon annan stans än under sätet när vi nu tänker efter.
Vi har haft ett ovälkommet besök. En kväll hade vi en orm inne i huset. Inte i något av rummen men väl omedelbart utanför. Giftig? Hur ska vi kunna veta det. Eder Tillgivne, som är en handlingens man, grep då en bambukäpp, som primärt inte är avsedd att utgöra vapen för ormdödande utan mera som promenadkäpp, och angrep kräldjuret med stor beslutsamhet. Det blev en kraftmätning av enorm dimension och efter en hård strid (ormen ville inte dö) avgick Eder Tillgivne med segern och ormens liv ändades. Eftersom det var kväll fanns ingen av personalen på plats för att vi skulle kunna förhöra oss om ormens giftighet så Eder Tillgivne beslutade förvara kadavret till nästa dag och då visa det för någon ur personalen. Så blev det också. Vid konfrontationen orm/personal vi fick lära oss att thailändarna är totalt livrädda för ormar och, trots att den var död (tror vi), försvann de iväg som en avlöning. Allt är uppenbarligen dödligt giftigt i deras värld.
Som sagt, här händer ingenting i vår loja tillvaro som är värt att berätta för våra ärade läsare om.
Hälsar
Eder Tillgivne
1 kommentar:
Ormar är ju inget att leka med. Tänk vad modig vår Tillgivne är! Vi har också haft några på tomten, den närmsta låg omslingrad kring vår dekorativa dam på baksidan av huset en dag. När vi närmade och om Bosse beslutsamt slog en golfklubba i sandwashen försvann den ner i en dagvattenbrunn. Vi gick då in i huset för att studera den inifrån. Efter ett tag kom den upp och vad vi kunde se/tro var det en Common Ratsnake som är ogiftig. Dock 1,80 lång cirkus....
Skicka en kommentar